Från projektledare till Iron(Wo)man: Malins resa till mållinjen

Att gilla det obekväma

12h och 56 min efter att startskottet gått når äntligen mina fötter den åtråvärda röda mattan och i högtalarna hör jag; ”Malin, YOU are an Ironman!”. Tårar av total lycka och utmattning faller. Jag gjorde det. Jag lyckades. Jag är en Ironman. Det är overkligt. Det är sant.

Hur hamnar man egentligen på startlinjen till en Ironman när man tidigare sagt orden ”Jag förstår inte varför man gör det där” eller ”Det där kan inte vara hälsosamt”. För mig är det tydligt, så fort jag uttalar mig på det viset vänds det alltid till ”Såklart jag ska göra det!” och ”Kan hon/han så kan jag!”. Att jag aldrig lär mig.

Och så stod jag plötsligt med min anmälan till Ironman Kalmar 2023. Framför mig hade jag exakt 358 dagar av träning och ångest och såklart jobb och familj att ta hand om.

Som projektledare kan man tro att det direkt skapas en tydlig projektplan för träningen, vad jag ska äta och därefter se till att jobbet blir gjort. Enkelt! Enda problemet med det är att det går helt emot min träningsfilosofi. Träning för mig ska vara lustfylld, ge energi och göra att jag mår bra – inte vara ett schemalagt måste! Så går det att nå målet att komma i form till en Ironman med en kul och skön träningsapproach där man kan behålla lusten till träning? Svar: Ja!

Tro mig, alla träningspass är inte alltid superkul men jag har lärt mig att jag aldrig ångrat ett pass. Samma gäller nog för dig! Tricket för mig är att ha vanan av att göra något (nästan) varje dag, vad det blir avgör schemat. Lägg prestation åt sidan men försök att göra något. Man behöver inte springa snabbt och få blodsmak i munnen. Inte heller behöver man alltid vara ute på långpass hela tiden och även om man tränar för ett triathlon behöver man inte alltid simma, cykla eller springa. Jag har spenderat väldigt mycket tid på mitt favoritpass Bodypump för att stärka upp kroppen och för mig har kombinationen av kondition- och styrketräning varit oslagbar.

Med flertalet tävlingar i bagaget har jag erfarenhet från mental förberedelse och styrka, men att ta sig an en Ironman insåg jag tidigt skulle kräva mer pannben än jag någonsin behövt tidigare. För hur stark man än är så är det jobbigt att pressa sig själv fysiskt och mentalt under 12-15 timmar i sträck. Hjärnan säger att det gör ont och djävulen på axeln säger att det är dags att sluta och det enda just där och då är att koppla bort jobbiga tankar. Är det ens möjligt?

Ju mer jag tänker på det påminner det faktiskt om meditation. Låt tanken komma och låt tanken gå vidare. Att jobba med ett mantra när det är tufft under ett lopp eller träningspass har även varit väldigt bra för mig. Dom kan vara lite olika men bottnar oftast i mitt ”varför”, varför gör jag det här? För det är ingen annan än jag själv som valt detta. T.ex. ”Jag vill, jag ska, jag kan” men det kan även vara mer peppande som t.ex. ”Varje steg tar dig närmre målet!”.

Avslutningsvis vill jag bara säga till dig där ute som funderar på att ta dig an en utmaning; GÖR DET! Det är så givande att göra något nytt och utmana sig själv. Men kom ihåg att sätta rimliga mål, var snäll mot dig själv på vägen dit och behåll lusten och glädjen i träningen.

Från min senaste utmaning tar jag med mig att jag lärt känna mig själv på ett helt nytt sätt! Jag ÄR stark, jag KAN pressa mig själv när det är tufft för jag är en IRON(WO)MAN!

Footnote: An Ironman consists of 2.4-mile swimming, 112-mile cycling and 26.22 miles running.